En förstapaddling eller “first descent”, som det kallas på engelska, innebär att paddla en forssträcka för allra första gången. På samma sätt som en förstabestigning av ett berg värderas mycket högre som prestation än att långt senare följa en väletablerad led upp på samma berg, finns samma distinktion inom forspaddling. I den nya forsguiden och i artiklar på denna webbplats kommer vi ofta att skriva om förstapaddlingar. Den självklara motfrågan blir då hur vi kan veta att en fors aldrig tidigare paddlats? Det korta svaret är att det kan ingen med säkerhet veta. Alla uttalanden om att något är en förstapaddling kommer att handla om kvalificerade gissningar som kan vara mer eller mindre säkra. Samtidigt blir det väldigt omständligt om vi alltid måste skriva oss fria från denna osäkerhet, trots att vi i de flesta fall är ganska säkra på uppgifterna. Vår policy är därför att vi helt enkelt anger den tidigaste paddlingen inom vår kännedom som förstapaddling. Det kan senare mycket väl visa sig vara fel om ny information dyker upp, men för den som upptäcker detta är det bara att kontakta oss så korrigerar vi omgående uppgiften. Det handlar egentligen bara om att ni läsare bör vara medvetna om att denna typ av information är i grunden osäker och ska därför också tolkas därefter. Tillsammans kan vi efterhand bygga upp säker information.
I praktiken går det dock att göra tämligen säkra gissningar när det gäller mindre vattendrag som åar och bäckar som innehåller forsar av en svårighetsgrad från klass IV och uppåt. På 70- och 80-talet paddlade man långa glasfiberkajaker. Det är omöjligt att paddla den branta lågvolymscreeking som finns på många håll i Sverige med den typen av kajaker. De skulle gå sönder. Därför resonerar jag som att det är högst osannolikt att den typen av creeks kan ha paddlats innan 90-talet. Därifrån blev plastkajaker mer vanliga. Jag paddlade själv fors första gången 1990 och från mitten av 90-talet och framåt har jag varit en av Sveriges mest aktiva forspaddlare. I början av 90-talet användes samma kajaker för både creeking och freestyle, det var först i den senare delen av årtiondet som disciplinerna fick sina två distinkt skiljda kajaktyper. Detta innebar att det i begynnelsen oftast vara samma personer som paddlade både freestyle och creeking på hög nivå. Själv var jag djupt engagerad i freestyle och medlem av landslaget från 1999 till 2008. Det innebär att jag kände alla de främsta forspaddlarna i Sverige under denna tid och om någon av dessa personer hade paddlat något av det jag klassat som en förstapaddling hade jag fått höra om det.
Sedan finns det andra faktorer som gör sannolikheten ännu högre att ett vattendrag är opaddlat. Exempelvis är det en ytterst liten klick av paddlare i Sverige som under åren ägnat sig åt att bära sina kajaker in till vattendrag som ligger långt ifrån bilväg. Om jag kombinerar faktorerna hög svårighetsgrad och svårtillgängligt vattendrag med att jag aldrig hört talas om att någon paddlat det så är säkerheten mycket hög att det är opaddlat. Däremot har det blivit svårare att avgöra detta på senare tid på grund av utvecklingen inom packrafting. Numera finns packrafts som det går att paddla klass IV-forsar med och utövarna av packrafting kommer normalt inte från den etablerade forspaddlingsvärlden som är uppbyggd kring klubbar inom Svenska kanotförbundet. Därför går de under radarn för det svenska “forsetablissemanget”, samtidigt som de numera är ledande i utforskningen av de riktigt otillgängliga fjällvattendragen.
När det gäller de större älvarna är det däremot nästan omöjligt att veta vem som paddlade en viss fors först eftersom dessa mycket väl kan ha paddlats av utländska paddlare före 1970-talet.
Lars Larsson