Desiderium incogniti – en oemotståndlig längtan efter det outforskade

För tretton år sedan gjorde jag ett livsavgörande vägval. Jag bestämde mig för att dels hoppa av landslaget i freestyle och dels sätta upp ett nytt stort mål – ”Det stora äventyret”. Detta äventyr skulle efter några år komma att formas till mitt Sven Hedin-projekt i Centralasien som fortfarande pågår. Parallellt, eller egentligen som en del av detta, har jag på hemmaplan fortsatt att utforska älvar och åar. Desiderium incogniti – längtan efter det outforskade – heter den trollmakt som oemotståndligt har fått mig att följa vattnets väg genom otillgängliga kanjoner fyllda av vitskummande och virvlande naturkraft.

Nu sammanfattar jag dessa år genom att göra en återblick och ett bokslut över de resultat jag hittills uppnått. Jag skrev nedanstående text i samband med min kursändring 2008 och den publicerades när det begav sig i svenska Outside:

Att paddla fors liknar inget annat. Känslan av att befinna sig i och ibland helt omslutas av det dynamiska element som vattnet utgör är underbar. Och ofta skrämmande. Adrenalinet ställer dina sinnen på helspänn och närvarokänslan är total. Hur stora bekymmer du än har i ditt vardagsliv kommer du att släppa dem när forsen öppnar sin famn. Tro mig. Och när vattnet sedan sakta släpper sitt grepp och du tittar tillbaka upp mot det vita inferno du just tagit dig igenom känner du bara ren eufori och en känsla av frihet.

      I vintras satte jag mig ner och tog mig en rejäl funderare över vad mina mål och livsprojekt var. Processen utmynnade i att jag skrev ner vad jag kallade mitt nyårsmanifest. Vad jag kom fram till var att mitt nya mål är att uppfylla drömmen om det stora äventyret. För mig som forspaddlare innebär det en avancerad forspaddlingsexpedition med stora fysiska och psykiska utmaningar, gärna i storslagen och svårtillgänglig miljö i någon av världens högsta bergskedjor. Detta är slutmålet, men innan jag tar mig an det finns mycket att uträtta på närmare håll. Steg ett blir att utforska den mest utmanande forspaddlingen i Sverige som går att hitta.

Lars paddlar sjumetersfallet under förstapaddlingen av Helgåa i Nordtröndelag, Norge. Foto: Marcus Junkka.

Lars förstapaddlar Stockfallet i Gräftån i Jämtland den 7 juni 2008. Foto: Karin Trolin.

      Det bästa med att göra nyturer är när man blir positivt överraskad över hur bra paddlingen är. Spänningen är enorm när man aldrig vet vad man kan förvänta sig bakom nästa flodkrök. Ett exempel på detta var när vi tänkte vi göra en lättare kvällstur på övre Hällingsån, bara för att kunna bocka av den från listan. Jag tog inte ens med mig kameran eftersom jag trodde att det skulle bli en ganska stillsam tur med våra mått mätt.

Det som är speciellt med Hällingsån är att där finns en lång och djup kanjon med höga vertikala klippväggar. När ån faller ner i denna klyfta skapas ett av Sveriges största vattenfall – Hällingsåfallet, som är 35 meter fritt vertikalt fall ner i en grund landning. Det här är en välskyltad turistattraktion med gångtrottoarer av trä och en bro över ån precis innan fallet. Att paddla fallet är däremot inte aktuellt eftersom det med största säkerhet blir det sista du gör. Vår intuition sa att den mesta fallhöjden var koncentrerad till Hällingsåfallet och att vår övre tur skulle vara väldigt tam. 

      Paddlingen började stillsamt helt enligt förväntningarna men våra mungipor åkte upp i takt med att svårighetsgraden ökade. Efter någon kilometer handlade det om klass 4-forsar och vi blev tvungna att gå ur kajakerna och reka från land innan vi kunde köra.

      Övre Hällingsån hade mycket att erbjuda, bland annat en sektion med ett uppåt 10 meter högt vattenfall som vi fick bära förbi genom att med rep fira ner kajakerna till vattennivån nedanför fallet via en smal skreva full av nedrasade stockar. Den mest minnesvärda forsen låg i en kort kanjonsektion. Den innehöll flera svårigheter och avslutades med ett kraftigt turbulent parti med vitvatten.

Vi fixade forsen båda två utan missöden och när vi sedan möttes i bakvattnet lite längre ner satt Simon bara och garvade ”det där var nog det största jag har kört i år”, sa han med ett stort leende på läpparna.

      Till skillnad mot freestyle ställer utförspaddling mycket högre krav på ditt psyke. Osäkerheten inför vad som döljer sig bakom nästa flodkrök är det som skapar rädsla. Men samma sak gäller vid sidan om paddlingen. Livet är fullt av flodkrökar du inte kan se förbi. Om du inte vågar gå bortom din egen rädsla kommer du heller aldrig att få ta del av livets stora sanningar. Alla döljer de sig bortom nästa kurva.

            Jag tror jag är på rätt väg.

Åter till 2021:

Många gånger har jag tvivlat på de vägval jag har gjort och jag har under åren mött många motgångar. Trots det har kursen legat fast. Det innevarande året har hittills varit ett av de absolut sämsta i mitt liv och har innehållit flera flodkrökar, bakom vilka obehagliga överraskningar legat. Samtidigt ser jag ljuset i tunneln och hoppas att den branta och slingrande fjällbäck jag följer slutligen ska leda mig rätt.

Sedan jag lämnade freestylescenen har jag inte gjort så mycket väsen av mina förstapaddlingar, utan jag har istället haft idén om att så småningom dela med mig av all den kunskap jag samlat på mig genom att skapa en ny digital forsguide. Eftersom jag har ständig brist på tid och resurser har detta ännu inte kunnat realiserats, men återuppväckandet av forspaddling.se är tänkt att vara ett steg på vägen.

Som ett bokslut på vad jag hittills uppnått och en liten blänkare för en del av innehållet i den nya forsguiden, har jag roat mig med att göra en sammanställning av alla nyturer och förstapaddlingar jag hittills genomfört. Denna lista innehåller verkligen allt – högt som lågt – och vissa vattendrag är obetydliga bäckar av ringa värde, medan andra redan har hunnit bli nationella klassiker.