Efter att ha jobbat här i några veckor fick jag höra om Åmotsdalen från min arbetsgivare och blev direkt intresserad. En biflod till Driva som vi kör rafting på utan åtkomst via väg. Jag gillar tanken av att paddlingen är en mindre uppgift och att mer centrala aktiviteter på äventyret är riskbedömning, samarbete, beslutsfattande och uthållighet.

Landskapet tappades snabbt av på vatten och älvarna började bli låga. Jag hade hört från min kollega Henrik att Åmotsdalsälven inte ville paddlas med mycket vatten utan snarare tvärt om. Då bad jag om 2 dagars ledigt från jobbet och tillsammans med kollegan Adam från England skissades en plan. Eda från Tjeckien och Aaron från England skulle också bli med oss på turen och med 4 paddlare är vi mer effektiva med möjligheten att dela upp oss 2 & 2. Vi skulle vandra in 15 km efter jobbet en söndag till Jervbua som vi bokat att sova i. Måndagen paddlar vi ned 20 km av Åmotsdalsälven. Tisdagen var vi lediga att vila upp oss innan vi fortsätter med jobb som vanligt.

På söndagen börjar vi gå kl. 19.00 och efter 7 långa timmar kommer vi fram till Jervbua kl. 02.15… Trötta men glada att sova i en säng efter en brutal vandring.

Innan vi lade oss var vi alla överens om att ha en sovmorgon. Kl. 10 ringer larmet och vi vaknar för att göra oss redo. Vi är helt ensamma utan någon känsla av infrastruktur.

Trots att vi är högt uppe i dalen så är älven relativt kanaliserad. De första forsarna är branta och tekniska men första kilometern bjuder på trevliga utmaningar. Innan vi har kommit igång så går min paddel av och jag blir tvungen att använda vår split som Adam har tagit med. Jag springer tillbaka 100 meter och lämnar min gamla paddel i stugan. Jag tror att vi alla känner samma stress över att vi har förbrukat vår enda splitpaddel efter 100 meter.

Efter första kilometern kommer vi till ett 20 meter fult vattenfall som vi bar runt. Efter ytterligare en bärning lite längre ned så byter älven karaktär och blir till mer inramad kontinuerlig klass 3-4 boulder-garden. Detta fortsätter i 6 kilometer genom en otroligt vackert kanjonmiljö. På det låga vattenflödet vi hade var det perfekt kanaliserat och inte för stressigt. Vi rekade en del och arbetade kollektivt där vi ibland delade upp oss 2 & 2 för att bli mer effektiva. Istället för att 3 personer väntar på 1 så åker ett par ned och stannar vid nästa horisont för att påbörja nästa rekning. Denna 6 kilometer-sträckan följt av en 400 m kanjon innehåller många sifoner och min bedömning är att forsarnas karaktär växlar kraftigt med små vattennivåskillnader. Den kräver fullt fokus och respekt och med mer vatten ökar kraven på paddlarens reaktionsförmåga avsevärt.

Det tar oss lång tid att paddla nedför sträckan och vi stannar till för att äta lunch. Nu är vi ca 8km nedför älven och precis före ett krux. Kruxet är som en perfekt avslutning på den långa, fina 6 km sträckan. Det består av en ingångsfors till en lite inramad 400 m kanjon. Kanjonen faller säkert nära 40-50 meter och det flesta av fallhöjderna finns i ett trippeldropp. Vi lade ner mycket tid att reka trippeldroppet för att kunna köra det så fint som möjligt, sedan körde vi en i taget.

Ingången till 400m kanjonen
Trippeldroppet. På vårt vattenflöde var det helt rent utan komplikationer: bara totalt kul.

Den här sträckan på 6 km + 400 meters kanjonen blir för mig Åmotsdalsälven. Det är en underbart fin sträcka med mycket kul vitvatten. Vidare nedåt är 3 km lugnt klass 2 före ytterligare en 400 m kanjon som öppnas av ett 10-15m vattenfall. Vattenfallet såg otroligt fint ut på lågt vatten förutom att det landar i en undercut hörna. Tyvärr såg det inte farbart ut och vi bestämmer oss för att gå runt hela kanjonen på vänster sida eftersom det låg en del träd i forsarna nedanför och åtkomsten var ansträngande.

Den avslutande sträckan består av 7 km enkel klass 2 före Åmotdalsälvens sammanflöde med Driva. Vi paddlar förbi en sträcka totalt fylld med träd på båda sidorna av älven. Det såg ut som att en lavin hade tagit träden ned och pressat dem uppför andra sidan. Vår paddeltur avslutas framgångsrikt kl. 20.00 måndagen, 25 timmar efter att vi började gå mot Jervbua.

Min åsikt är att Åmotsdalsälven är en älv som kräver ett gott omdöme hos forspaddlaren samt mycket fokus och respekt. Det är spänning med risker som diskret presenterar sig för det tränade ögat.